Jag har fått äran och chansen att få bli förälder, en uppgift som jag tar på fullaste allvar och verkligen något som jag gör mitt yttersta för att göra så bra som möjligt. Jag säger inte att jag är den perfekta föräldern, långt ifrån jag har mina fel och mina brister och jag handlar inte alltid rätt i alla situationer. Det är också mitt första barn så jag hamnar ofta i situationer jag aldrig varit i och måste snabbt ta ett beslut som skall bli bra för framtida situationer. Men jag är inte bara en förälder jag är också en människa, en människa som också gör fel. För jag är inte perfekt. Men jag ser denna uppgiften som den bästa man kan få, jag älskar min roll som mamma och jag anser att jag är en hyfsad bra förälder och att jag gör mitt arbete hyfsat bra.
Nu var det inte mig som detta inlägget skulle handla om utan detta skulle handla om människor som skaffar barn och inte tar hand om dom. Varför skaffar man barn om man inte kan ta hand om dom. Varför kan man inte tänka på sitt barns bästa och göra de som är bra för sitt barn. När jag skriver om detta tänker jag framförallt på människor som väljer olika slags missbruk före sitt barns bästa. Människor som utsätter sina barn för insest, hur kan man göra så mot sina egna barn! Vad är de för fel på dessa människor. Varför sätter man sina egna sjuka behov före sina barns? För mig tillexempel är de viktigaste behovet i mitt liv Melwins, hans behov går alltid före mina egna. Viktigast för mig är att Melwin skall ha de bra, att han skall känna sig trygg och ha ett stabilt liv. Jag kan inte förstå föräldrar som låter vem som hellst springa i deras liv och inte heller förstå hur man kan skita i att lyssna på sina barn.
Jag är uppväxt i en familj med helt underbara föräldrar, som brytt sig om mig och som alltid har satt sina egna behov åt sidan för våran skull. Dom har alltid funnits där för oss när vi har varit små och alltid fått oss att känna oss trygga. Jag har aldrig i mitt liv kännt mig otrygg eller orolig för vem eller vad som skall klampa in i mitt hem och förstöra min trygghet. Det är såhär jag vill att Melwin skall känna, och att han alltid skall känna sig trygg i sitt hem. Han skall alltid veta att hans föräldrar finns där oavsett, han skall aldrig behöva känna oron att någon skall ta honom från sin trygga vrå, han skall aldrig behöva känna att han skall få flytta hem till någon annan för att hans föräldrar inte är tillräckligt stabila. Så är de för många barn, dom känner oro för att det skall hända deras förälder/föräldrar något som gör att dom skall kanske få hamna på ett barnhem eller i ett fosterhem. Nej vissa borde tahand om sina barn bättre, sluta vara så sjukt egoistiska och börja tänka på dom små eller så skall man sluta skaffa barn om man inte kan ge sitt barn de dom behöver!!!
Lite tankar från mitt huvud bara som jag var tvungen att få ur mig.
Puss och kram
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar