Just det ögonblicket när allt är över, när man äntligen fått ut den lilla människa, den lilla varelse som man väntat på i nio månader, som man bara gått och hoppats på att tiden skall skynda sig lite, hoppa över en vecka eller två bara den beräknade dagen skulle komma. Just det ögonblicket när man får hålla denna underbara lilla ängel i sin famn för första gången, känna hans mjuka och lena bebishud mot sin egen.
Att se detta fina mirakel som man bara längtat efter, den vackra skapelse som kommit av kärlek någonting som vi tillsammans har åstakommit. Alltså den känslan är obeskrivlig, jag skulle kunna använda lla vackra ord som finns i våran ordlista men det skulle inte vara tillräckligt, det finns inga ord eller gester som kan beskriva den känslan det är omöjligt.
Jag minns fortfarande det ögonblicket när han las ner på min bröstkorg och jag tittade på honom och räknade hans tår och fingrar och fick höra att allt var bra, han var perfekt mitt lilla mirakel. Nä det var fantastiskt något alla måste få genomgå.

Den första bilden på Magnu och Melein här är Melwin max en timme gammal :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar